Snöcykling

Älskar verkligen min MTB! Är så himla glad att Anders övertygade mig att köpa en (även om han mest troligt menade en billig, men vet du att det inte finns några billiga snygga?!). Efter att ha fått stå parkerad nån vecka på grund av lite för låga temperaturer ute så var det äntligen igår varmt(?) nog för att ta ut den på ett pass i snön. Har jag lagt ner tid, svett och svordomar på att knöla på de där svindyra dubbdäcken så måste jag ju använda dem också innan snön helt försvinner.

Var nere i Oskarshamn i helgen och är det nått Oskarshamn med omnejd kan erbjuda så är det fina skogsvägar för en feg MTBcyklist som en annan. Schemat från Annie sa 2h distans, så 2h distans var planen. Rullade sakta, för det suger obeskrivligt mycket fart med dubbdäck, ut ur stan. Redan efter en kvart kände jag att jag hade alldeles för mycket kläder på mig, svettades till och med om knäna! Panikstannade och slet av mig mössa, buff och vantar och tryckte ner dem i ryggfickorna. Är det nått jag verkligen ogillar så är det att vara för varm, hellre frysa lite.

Efter det korta stoppet bar det vidare runt Eckern, den sjön som brukar vara det bästa valet för OWsimning på sommaren. Även om snön gjorde det lite jobbigare än vanligt så var det ett skönt underlag att cykla på, särskilt efter ett tag när jag överkommit min rädsla för att halka och slå ihjäl mig. Det är så himla fint i Småland, blir lika förälskad varje gång jag kommer ut i naturen där nere. Visst att skogen är hemma också är fin men den känns inte lika mysig med kombinationen skog, äng och sjöar.

Efter två varv runt sjön så gav vi oss och cyklade hem. Skulle lätt kunnat vara ute någon timme till men min fryslort till partner in crime klagade över tåfrossa..!

2:02:00 rullade vi in i garaget igen, planen verkställd!

Fick även se ett smakprov på SOAS Team 2016- kläder, såå snygga! <3

12621949_10209375176882691_3273874665012644189_o

 

 

 

Hej 2016!

Känns helt galet att 2015 redan är slut och 2016 redan börjat, dock uppskattar den nystart som varje år erbjuder.. Känns lite lättare att genomföra en förändring i början av ett år, en chans att göra om och göra rätt.

Mitt nyårslöfte för 2016 blir att äta bättre, framför allt att laga mat,  och bli rörligare. Två saker som jag tror kan påverka träningen i rätt riktning. Äter på nått vis inte dåligt idag men äter lite för ofta ute på luncherna och skulle absolut kunna få i mig lite mer grönsaker och lite mindre gluten. Mitt förra nyårslöfte var just att äta mer glutenfritt då jag upplever att jag mår bättre då och det har gått ganska bra. Äter fortfarande pasta och bröd ibland för att det är så himla gott men inte lika ofta som möjligt, har blivit lite mer ”lyxigt” att äta bröd och inte lika slentrianmässigt.

Gällande rörligheten så har jag känt på några av det senaste simpassen att det stramar lite kring skuldrorna och latsen, och att omfånget inte är lika som innan. Samma sak med handleder, fotleder och höfter.. det tar stopp lite tidigare än innan i och med den något ökade träningsmängden som blivit i och med Annies intåg i mitt träningsliv.
Rörlighet behöver inte ta så lång tid och vara så komplicerat så hoppas kunna göra det till en del av vardagen istället för en del av träningen.

I övrigt ser jag fram emot 2016, mycket roligt framför mig. I februari åker vi till Nya Zeeland i 5 veckor för lite semester (och förhoppningsvis en del träning), i april till Mallorca om det går enligt plan och sen är det redan sommar med allt roligt som det innebär.
Tävlingsåret är inte helt spikat utan får se mer när det börjar närma sig säsong vad som blir men A-tävlingarna är definitivt Vansbro och Kalmar. Kommer även debutera på swimrunarenan i Kalmar  Swimrun tillsammans med Tiff, ser så himla mycket fram emot det!

Hoppas att ni också ser fram emot ett nytt år, nya möjligheter! 😉

 

IMG_2843

 

 

 

Uppryckning!

Åh, jag blir så trött på mig själv! Vill så gärna hålla bloggen levande men det är mycket annat som ska hinnas med.

En hel del har hänt sedan jag konstaterade att träningssäsongen har dragit igång på riktigt.

Jag gjorde först ett ambitiöst försök att lägga upp min egna träning för året men kände relativt snabbt att jag inte fick till ett bra upplägg som jag själv trodde på. Blev mer av ”idag känner jag” än ”idag ska jag … för det kommer ge mig det här”. Efter lite grunnande så landa jag i att jag ville ha hjälp av någon med träningsupplägg, någon som vet vad de håller på med för att få en helhetsyn. Hade turen att komma i kontakt med Annie Thorén och det känns superkul att få hennes hjälp mot nya mål. Har kört en månad ungefär på nya programmet och det känns kanon!

Har även blivit uttagen till SOAS Brand Ambassador Team 2016, så glad för detta! Snygga, funktionella tränings- och tävlingskläder för kvinnliga triathleter! Jag tror och hoppas på att det kommer bli ett händelserikt och roligt år med massa pepp och kunskapsutbyte. Eller.. jag VET att det kommer blir ett roligt och händelserikt år!

Och så har jag sålt min tricykel.. Inte helt överens med mig själv om att det var ett bra beslut ändå, saknar den lite. Inte riktigt hittat en bra ersättare för den heller (så om något har tips på en bra, SNABB och prisvärd triathloncykel så hojta till!) Jag är lite för ointresserad av detaljer för att orka sätta mig in i allt som är avgörande för helheten, så känner att jag skulle behöva hjälp med valet.
Dock har jag kompletterat cykelkollektionen med en MTB för att kunna träna ute lite i vinter. Känns som väl investerade pengar! Det är riktigt roligt och känns som att jag kommer att ha nytta av att bli lite tuffare och våga mer på cykeln.

Lovar bättring på uppdateringsfronten! :)

 

Har träningssäsongen börjat nu?

Har inte tränat nått särskilt efter IM, har inte haft lust och det har inte känns som att det gör så mycket. Har även känt av ryggen lite så vila har varit på sin plats. Efter det andra besöket hos kiropraktorn i måndags så börjar det kännas bättre så nu är jag redo igen!

Igår simmade jag med klubben, första gången på vad som känns som hundra år, och självklart var det testtime! CSS-test vilket innebär 400 meter all out, 15 min vila, 200 meter all out. Låter inte så jobbigt men det kan jag intyga att det är! Syftet är att få ut sin tröskelfart så man vet vilket tempo man ska hålla på intervallerna framöver, och för att se om man gör några framsteg så klart.

Har inget att jämföra med men 400ingen gick på 6:36 och 3:16, borde bli en tröskelfart på 1:39 om jag fattat det hela rätt. Nu kan det bara bli bättre!

 

Ironman Kalmar – Löpningen

Växlingen tog lite längre än planerat men samtidigt så lite skönt att få andas innan jag skulle avverka sista momentet och de 42 km till målet.

Redan från start kände jag att benen inte var vad de brukar när jag kommer ut på löpningen. Den brukar kännas rolig och lätt där jag får hålla igen för att inte ösa på för mycket, nu kändes det jobbigt och lite ledsamt redan från start. Var väldigt varm och önskade snabbt att jag skulle ha stannat till lite längre i duschen som var uppsatt i anslutning till växlingen. Första kilometrarna går genom stadskärnan och det var obeskrivligt mycket folk på publikplats, underbart. Även om jag kanske inte såg så glad ut under stora delar av loppet så uppskattade jag vart enda hejarrop! Anders och PA stod vid langningszonen med lite Resorb och några peppande ord. Kände mig på botten…

IMG_2830

Hade redan innan bestämt att jag skulle gå vid varje vätskestation för att få i mig den vätska jag behövde, för det mesta 1-2 glas cola och en mugg vatten över huvudet. Efter några vätskestationer så började jag ändå piggna till lite mer och kunde föra nått slags resonemang i huvudet om att för varje löparsteg jag tar ju fortare är jag i mål. Supersnabba Martin och Knoll sprang om mig, kul att se lite bekanta ansikten på banan. Ute längs Ängöleden stod först mamma, pappa och farfar och hejade, några meter senare stod Ida och sen kom Tiff.. Ni är bäst! :)

Joggade vidare ut mot Bergavik där jag visste att familjen Blomberg stod och kikade. Fick växla gång och löpning men sprang nog ändå mestadels fortfarande. Höll ett hyfsat tempo när jag väl sprang men kilometertiderna sjönk drastiskt av gånginslagen. Mötte Ellow på hand tillbakaväg mot Lindö, han såg grymt stark ut där han kom framflygande. Kilometerna tickade på och jag höll fast vid tanken att om jag bara gjort ett varv så skulle de andra kännas bättre.. Att få första bandet var en skön känsla, nu kunde nedräkningen börja på riktigt. Såg att de flesta runt om mig också bara hade ett band eller inget vilket också stärkte, då är jag inte tokdålig i alla fall.

Andra varvet kändes bättre, kunde vänta de tankarna från svarta till inte ljusare alt. skäckiga även om jag fortfarande tyckte det var riktigt jobbigt. Det som störde mig mest var att kroppen kändes fräsch men huvudet sa stopp. Det som brukar vara min styrka att kunna bita ihop och kriga på fanns inte där just då. Tror att mycket hängde på att jag var låg på energi, för de lyckligaste stunderna var med en colamugg i handen ;P haha!

Andra bandet på handleden! Bara en gång till förbi här..

IMG_2851

När jag sprang förbi målportalen på väg ut på mitt sista varv såg jag att klockan stod på 10:0X:XX-nånting och då kände jag mig ändå ganska säker på att jag skulle klara mitt mål på 12 h..Lättad samtidigt som jag blev sur att jag inte hade bättre löparpsyke den dagen, i vanliga fall borde jag klara 12 km på 1:05:00ish och vara en bra bit under 11:15:00 i så fall… Men, var tävling har sitt mentala tillstånd.

Nu längtade jag bara att få gå i mål! Kände mig urlakad på kraft och känslor vid det här laget, metrarna kändes långa och ville bara få stanna. Så här i efterhand så vet jag inte om jag upplevde på löpningen, var så himla fokuserad på att hålla mig löpande så länge som möjligt. Upploppet, från Larmtorget till målportalen upplevde jag iaf! Njöt till fullo av alla applåder och hejarrop, det tåls att upprepas att publiken och funktionärerna är en stor del av upplevelsen! Tog mig 11:33:58 att ta mig dit, men så värt varenda sekund!

Att få gå i mål är en känsla jag önskar alla att få uppleva, känslan av eufori och lättnad!

 

 

Sabine, you are an Ironman!

Självklart är jag jättenöjd med loppet, trodde inte det var möjligt innan i de förhållandena men nästa år ska jag vara ännu bättre! Kona 2017..!

Totalt: 11:33:58 (6:a i AG)

Simning: 1:12:43

T1: 3:23

Cykel: 5:54:40

T2: 5:10

Löpning: 4:18:01

Ironman Kalmar – Cyklingen

 

Foto: Fusion
Foto: Fusion

Fruktade innan att jag skulle uppleva vinden på Öland som knäckande och intalade mig själv att ta det lugnt i motvinden och trycka på i medvinden. Eftersom jag går på känsla på tävling (rätt eller fel) så ger det sig självt att inte ödsla onödig energi i motvinden, mina ben tål nämligen inte så mycket innan mjölksyran gör sig påmind.

Redan på Ölandsbron så märktes vinden av, rullade inte mer än i 32 km/h ner för bron när jag trampade. Snittade 25 km/h första 12 kilometrarna vilket borde motsvara en bit ner i Färjestaden där man vände ner och fick sidvind istället. Gick bättre än jag tänkte mig och upplevde inte vinden som så tung. Fick stundtals greppa ner lite på pinnarna för att få bättre stabilitet men behövde aldrig gå ur tempoställning mer än för att greppa flaskor vid lagning.

Njöt till fulla under i princip hela Ölandsdelen av cyklingen. Kändes som en stor fördel mentalt att ha cyklat rundan några gånger så man vet ungefär hur långt det är mellan svängarna och hur vinden kommer komma. Enda gången det tog emot lite var över Alvaret från Degerhamn när det var rak motvind men förhandlade med mig själv om att det var max 20 minuter av mitt som är jobbiga, härda!

Jättetack till publik och funktionärer som alltid visade sin glada sida och hejade allt ni kunde. Tävlingen vore ingenting utan er! <3 Så himla kul att få komma in i Färjestaden igen som fyllts på med ännu mer folk längs vägkanterna och veta att Öland, det jag vart livrädd för, var avklarad och ”bara” Kalmarrundan kvar.

11144435_10153320990462713_5437994453938031794_n
Foto: Stephanie Karlsson

Varvningen i Kalmar var lika bra som jag förväntat mig, hörde några av mina tillresta supporters i folkhavet och alla klappade som galningar :) Var väl extra mycket jubel just då för första cyklist var på ingående för löpningen. Bara lite knäckande att veta att de cyklat klart när jag har 6 mil kvar..
Hade bett Anders att stå vid lagningen och ge mig en snickers och 2 gels. Tanken var god men snickersen var i mer flytande än fast form efter att ha legat i hans ficka hela dagen och gels hade jag mer än nog av.

Försökte att äta och dricka regelbundet under cyklingen, vatten att dricka och snickers/gels att äta. Så här i efterhand så tror jag att jag underskattade energintaget och skulle ha ätit mycket mer. Totalt så tror jag att jag fick i mig 2 snickers och 3-4 gels, alldeles för lite skulle det visa sig lite senare.

Turen gick norr över genom Lindsdal och Rockneby. Även här var det skönt att ha cyklat banan innan för att veta hur den gick på ett ungefär. Kalmarbanan är också väldigt vacker med lite mer svängar och mindre vägar än Ölandsdelen, detta gör ju också att tiden går lite fortare. Låg med väldigt bra i tid vilket gjorde att jag kände ett lugn att cyklingen totalt skulle gå enligt plan. Innan jag stack ut på Kalmarsvängen så hade jag ett snitt på 31 km/h, vilket var lite snabbare än jag trodde innan. Lite besvärlig vind på tillbakavägen och en lätt dipp i humöret gjorde att snittet tillslut landade på 30,5 km/h.

Supernöjd hoppade jag av cykeln på 5:54:40.

Ironman Kalmar – simningen

Klev upp vid halv fem för lite frukost och packa ihop det sista. Tyckte innan att jag hade gott om tid då vi inte skulle åka för än 05.20 men tiden går fortare än man tror så där på morgonkvisten. Fick i mig en tallrik med havregrynsgröt och några riskakor. Hade svårt att veta vad jag skulle äta innan men körde på ett säkert kort. Stirrade dock lite avundsjukt på Frans, som också bodde i huset, nutellapannkakor.. såg lite godare ut än min gråa gröt. Bytte om hemma och kollade för sista gången att allt var med. Glad att jag fotade vad jag stoppa i påsarna i Motala, då behövde jag inte fundera så mycket på om allt var med.

Löparpåsen
  Cykelpåsen

Hittade parkering nära och gick in i växlingsområdet för att kolla cykeln, pumpa däck, sätta dit väskan med gels och punkasaker samt trippelchecka run- och bikepåsarna. Allt under kontroll! Vädret kändes som förväntat uppe vid växlingsområdet, ganska varmt redan och lite vind. Vid kvart över 6 vandrade Anders och jag ner mot simstarten. Väl nere i hamnen så visade det sig att vinden vid starten var en annan än den vid växlingsområdet, det kändes som det stormade! Mötte upp Ellow och höll ögonen från havet för att inte skrämma upp mig i onödan. Klockan gick sakta, jag ville ju bara få det här med startögonblicket överstökat!!

På med våtdräkt, kramas en sista gång med Anders och ”vi ses i mål!”. Både Ellow och jag ställde oss långt fram i 1:10-gruppen, kände att det kanske var lite optimistiskt en dag med mycket sjö men resonerade att alla tänkte att de skulle göra sin bästa simning nånsin och ställde sig utefter det. De spelades svenska nationalsången och Kentas ”just idag är jag stark” men kände att jag inte kunde ta in det just då, var alldeles för fokuserad på mitt. Plötsligt gick startskottet och ormen av simmare började röra sig framåt. Önskade Ellow lycka till en sista gång och sen var det i princip bara att hoppa i vattnet.

Redan innan vi kommit runt hörnet och skulle börja simma mot Tjärhovet och första rundningsboj så märktes det att det skulle bli en tuff simning. Kändes som jag knappt rörde mig framåt och vågorna kom från alla möjliga håll. Resonerade med mig själv att det bara var att veva på och att det borde bli bättre när jag kommer ut på ”långsidan”.  Skön känsla när man får runda första och inser att det ju går lite framåt i alla fall. Mycket riktigt upplevde jag det som mycket lättare när vågorna kommer från sidan istället. Är glad att vi simmade på fredagsmorgonen och tog ut andra riktningsmärken än bojarna, för de syns inte mellan alla vågor och armar. Siktade på lägenheterna på Varvsholmen och kom in i ett bra flyt. Trodde jag skulle få stora problem eftersom jag bara andas åt höger men lyckades tajma så att jag andades när jag var på väg ner i dalen. Fick ta några bröstsimstag ibland för att navigera men annars var det bara att crawla på. Kändes inte som jag fick slita hårt i vattnet utan körde ganska lätt, skulle ju bli en lång dag hur som.. Känslan när vi rundade sista bojen efter att ha simmat längs kajen ett tag var obeskrivlig. Dels för att man vet att man kommer klara det och dels för att vattnet blev helt lugnt!

Hade ingen klocka under simningen men förstod att det gått ganska bra eftersom vi bara var 4-5 stycken i ombytestältet. Älskar kommentaren från ena tjejen när vi satt där ”Är berg- och dalbanan över nu, har jag klarat simningen?”

Efter loppet fick jag kvitto på att det gått ganska bra, 1:12:43, 2 minuter snabbare än jag vågats hoppats på en bra dag. Så typ 7 minuter fortare än jag hoppats på den dagen. Upp som 6:e i min AG och 39:e dam totalt.

Växlade inte så fort men kände att jag kunde unna mig den extra minuten som det tog.

Nu väntade 18 blåsiga mil på cykeln..

 

Ironman Kalmar – förberedelserna

Så mycket som har förflutit sedan sist jag skrev.. Önskar verkligen jag plitade ner inlägg oftare!

Kalmar Kanalsim, semestervecka på Öland, Ironmanuppladdning, Ironmanlopp och lite postlopp-känslor.

Beslutade mig för att ta ledig veckan innan Ironaman att kunna åka ner till Öland, landa lite och umgås med Anders innan dagen med stort D. Har inte varit ledig så mycket i sommar så passade bra att få några soliga dagar att ladda upp med och att Kalmar Kanalsim gick helgen innan var också en av de avgörande faktorerna. Perfekt att kunna testa nya våtdräkten, formen och få lite distanstempo i kroppen.

 

Kanalsimmet är ett 1800 m lång lopp som går från Ängöbron, genom kanalen via en liten loop i Slottsfjärden innan man går i mål vid Byttan. Visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av simformen men hoppades ta mig under 30 minuter även om jag sa 35 min till Ellow. Tyckte dock det lät galet fort att simma under 30 min..
Blev lite tidstress när vi skulle starta så mycket till uppvärmning blev det inte utan pang bom så var i iväg. Hamnade väldigt långt till vänster och blev nästan tryckt mot kanten vilket inte var optimalt direkt när kanalen är så grund. Skrapade i händerna flera gånger i botten och blev blockad vid broarna man simmar under. Känslan var dock bra och är en jätteskillnad i rörligheten i nya Orca Alpha, love it! Är inte heller lika mycket flytkraft i denna våtdräkten vilken är en fördel, i den gamla fick jag knappt ner benen under vattenytan för att kunna kicka.
Metrarna försvann och plötsligt var det bara svängen i Slottsfjärden kvar och bara att ösa det sista. Tyvärr hade jag en lite slö simmare i tävlingsklass framför mig som simmade zickzack och var mest i vägen hela tiden. Hans reaktion när han simmade på mig var också att kicka/slå extra hårt så var bara att flytta sig. Surt att få stanna upp men bättre än att bli mörbultat. Hämden var ljuv när jag var metrarna före honom i mål 😛

Kunde knappt tro mina ögon när klockan visade 26:30 i mål.. på 1800 meter! Så glad! Tackar våtdräkten för den tiden!

Resten av veckan innan IM var lugn. Solade vid stugan och väntade på att det skulle bli lördag.. Cyklade lite med Ellow för att gå igenom Kalmarsidan av cykelbanan och sprang nån kort vända med Anders men i övrigt väldigt lugna dagar. Den värsta nervositeten slog till på onsdagen när jag registrerade mig och fick ryggsäcken. Blev så på riktigt! På fredagen var det dags att checka in cykel och påsar, redo för race!

IMG_2805                   IMG_2806

 

VMlöpningen

Kände att det förra inlägget blev lite långt så här kommer fortsättningen på racereporten.

Som sagt bara löpningen om 30km kvar att beta av, dags att se om min plan om att trampa lätt på cyklingen hade lönat sig och att benen var pigga. Var lite orolig för löpningen då jag inte hade sprungit några direkta långpass på hela våren, det längsta var 15 km med Anders för några veckor sedan. Tänkte att jag springer så långt jag orkar och sen får man gå.

Kom iväg och det kändes som jag sprang i slow motion men när jag kollade på klockan så visade den 4:50-fart, får alltid den känslan efter jag cyklat. Jag insåg att det bara var att sänka tempot om jag skulle orka och acceptera att jag skulle bli omsprungen av hela världen, för det var nämligen så det kändes när atlet på atlet susade om mig. Det som kändes positivt var att jag knappt kände av att jag cyklat innan och att benen kändes pigga. Ovana men pigga!

Efter ca 5 km började löpningen kännas bra, jag hittade mitt flow. Bestämde mig ganska snabbt för att försöka dricka på flesta, om inte alla, stationer och hälla ett glas vatten över huvudet. Det var ju trots allt ganska varmt. Mitt enda aber var att jag var extremt kissnödig och hade inte sett en toalett på hela varvet, så bestämde mig för ett kort besök i skogen. Visst att det tar lite extra tid att knöla av sig dräkten och allt men det var så värt det!
Kilometrarna flöt på och allt kändes förvånansvärt bra och varven korta. Så himla roligt att komma in i stan igen med all publik och höra mamma, pappa, Amanda, farfar, Örjan, Marie, Tiffis föräldrar och bror, Janne och Fanny hejandes, och alla som läste på dräkten och ropade. Kan ju inte låta bli att bli glad! Riktigt härlig stämning!

Foto: Eva Karlsson
Foto: Eva Karlsson

Kul btw att min familj trodde jag sprungit fel när jag sprang ut på mitt tredje och sista varv, de hade missat att det var just tre och inte två varv..

Helt plötsligt var det bara ett varv kvar och benen samt huvudet kändes fortfarande pigga. Bestämde mig för att försöka öka de sista 5 kilometrarna in i mål, det var ju liksom ingen ide att spara på någonting. Struntade i vattenstationerna och fokuserade på målet.

Var så himla glad och lycklig när jag sprang in på upploppet och fick hålla vänster i stället för höger och gå in i mål! Vilken känsla!

Kom i mål på tiden 6:48:20, en tid jag inte hade kunnat drömma om innan… allt gick så mycket bättre än jag trodde!

En 10:e plats i min AG och 68:e dam totalt, supernöjd! Men nästa gång ska jag avancera! 😉

Jag har genomfört ett VM!

Nej nu är det dags att skaka liv i den här bloggen igen. Dagarna rullar på och plötsligt har jag inte vart aktiv här på flera veckor.. inte meningen.

För de flesta så har de inte undgått att VM i långdistans gick av stapeln förra helgen i Motala. Dagen jag sett fram emot sedan någon gång i vintras  är över och förbi, men vilken dag det blev! Jag är så himla nöjd med hur loppet jag genomförde loppet och min prestation, känns skönt att få säga det ibland. JAG ÄR SÅ HIMLA BRA!

Men om vi börjar från början så trodde jag inte att jag skulle kunna komma till start när jag vaknade på torsdag morgon med ont i halsen och begynnande förkylning. I panik köpte jag alla möjliga halstabletter, drack ingefärsvatten och te. Packade in allt i bilen och åkte iväg till jobbet för några sista timmar innan jag skulle åka vid lunch. Men redan vid 9snåret så började jag känna av ont i huvudet och lite täppt näsa…Ännu mer panik!

Bestämde mig för att åka hem och sova några timmar innan jag skulle åka för att se om det hjälpte. Somnade bums när jag la mig i sängen och vaknade 2 timmar senare lite piggare. Efter lite lunch så bar det av ner mot Motala med en fullpackad bil.

IMG_2604

Väl i Motala så blev jag uppmött av Steffi och Rebecka som redan hade hämtat ut sina startkurvert och anmält sig. Höll oss kvar i centrum då preracemötet för oss AG-atleter var senare på eftermiddagen, och det kändes bäst att gå på det. Mötet var lite stökigt med olika info var och varannan sekund, och många konstiga frågor från atleterna, men på det stora hela flöt det på fint. Fick besked att beslut om simsträcka skulle tas på fredagsmorgonen för att underlätta banläggningen. Där just då var jag glad över att simningen blev kortad  eftersom det är jobbigast att simma när man är lite förkyld, men det hade varit kul med full simning!  I övrigt så bjöd inte torsdagen på så mycket mer än att installera sig där vi skulle bo, handla och laga mat samt somna tidigt. Även efter mina 2 timmar på  förmiddagen så hade jag inga problem med att somna vid 20:30.. ett tecken på att jag kanske inte var helt pigg..

IMG_2606

Fredag var lika med lite sovmorgon, de andra provsimmade banan, genomgång av växlingsområdet för att se var våra platser var på racken, shopping av gel och vattenflaska att sätta mellan tempopinnarna m.m. Rolig historia när vi var på Lewa Sport och shoppade vattenflaskan så kom en lång amerikan in i butiken. Efter lite kikande så stod han och pratade med en av mekanikerna och undrade om de hade några dischjul. Han var bara TVUNGEN att ha ett dischjul till morgondagens tävling..! VEM SPONTANSHOPPAR ETT DISCHJUL FÖR 15,000.. Alla vi andra i butiken var i chock, och förundrande.

Checkade även in cyklarna på fredagen så att de var klara för start. Halsen började kännas bättre och jag levde på hoppet att det i alla fall inte skulle bli sämre till dagen efter.

IMG_2625  IMG_2627

På tävlingsdagen så vaknade vi i lagom tid för att hinna äta frukost i lugn och ro, tatuera oss med startnumrena (det gick ju så där..) och kontrollera påsarna en sista gång så att allt var med. Man vill ju inte komma till T1 eller T2 och inse att skorna saknas..

Fick snällt nog skjuts av Rebeckas sambo ner till starten och förberedde oss för start genom att hänga in påsarna i växlingsområdet, pumpa däcken på cykeln och ladda den med gel i väskan. Planerade att dricka vatten och äta minst två gel per varv på cyklingen plus eventuellt någon clifbar om jag blev hungrig.  Jag valde att stoppa alla punkasaker i en flaska som jag satte bakom sadeln, ganska praktiskt! Cykeln var nu klar för race och jag började bli lite nervös…!

Eftersom det blev kortad simning så blev även starten flyttat till 09:45 istället för 09:00, detta för att få ut oss ungefär planerad tid på cykeln antar jag. Blev en lite seg väntan innan start men inget att göra åt. Kul att få se elitledet sticka iväg i en hiskelig fart, nästan så vi hann se dem komma upp ur vattnet innan det var vår tur att kliva i.

Kom i vattnet lite sent då det tog fasligt lång tid för alla att komma i, förstod inte vad det var att vänta på. Hann knappt fram till startlinjen och doppa huvudet innan startskottet gick, hade tydligen missat den första varningen om 1 minut kvar.. Lite överrumplad var det bara att börja veva, och slåss för livet. Lade mig ganska långt fram, mitt i. Vet inte om det var en bra eller dålig taktik men det blev ganska mycket fight de första 500 metrarna ungefär.. Höll mig lugn och försökte hitta fritt vatten bakom någons fötter. Fick ett bra flyt och det kändes som det gick hyfsat. Fram till andra rundningsbojen så låg jag bra med, sedan hände nått. Dels hade jag svårt att navigera då den orangea bojen var svår att se, förbannande mig själv att jag inte hade tänkte ut nått större att sikta på. Fältet blev ganska brett då vissa simma längs de gula bojarna och vissa längre ut.. Och jag tappade fötter och blev solo. Försökte gå ifatt vissa men misslyckades. Tror jag navigerade lite fel med men inte helt åt skogen. Uppe ur vattnet på 26:55, nöjd med det!

T1 var mindre lyckad. Mycket folk i tältet och våtdräkten knöla lite, kan bara bli bättre till IM. Dock ganska skönt med påssystem istället för byta om vid cykeln.

IMG_2630
Foto: Andreas Österman

Ute på cykeln var min plan att trampa lätt och inte dra på mig mjölksyra mer än i backarna. Tiff och jag hade reket banan dagen innan vilket var skönt. Banan börjar med en rejäl stigning ut från stan, sån där som man börjar fundera om man kommer orka 12 mil överhuvudtaget.. Annars var banan väldigt, väldigt fin! Och vädret bjöd på sol, lagom varmt och i princip noll vind. Milen flög förbi och jag kände mig stark för första gången på länge på cykeln. Kändes lyxigt med avstängda vägar och funktionärer vid varje korsning som kontrollerade att ingen ilsken bilist smet förbi. Jag är så döless på alla bilister som verkar sikta på cyklister istället för att undvika oss…

Käkade 4 gels och en bar under cyklingen plus ganska mycket vatten, och det kändes lagom. Är nog ingen som behöver våldsamma mängder energi om man jämför med vad jag sett andra äta under ett race.

Hade som mål att snitta 30 km/h på cyklingen och gissa om jag blev förvånad när klockan visade 3:39:xx när jag kom in i T2!? Så himla glad!

IMGP5568
Foto: Örjan Lännbrink

Jaha, bara löpningen kvar, 30 km på en 1 mils runda…